14 februari 2010

The game is about glory... eller???

Vad fan är det som håller på att hända egentligen? Här ställer vi upp med "bästa" laget för att ta oss vidare i FA-cupen och så spelar vi så fruktansvärt jävla dåligt under den första halvleken så att det gör ont att titta på.

Vi ställer upp med vår fantastiske anfallare Peter Crouch, som passar som handen i handsken i en klubb med mottot To Dare Is To Do där fansen förväntar sig flödande fotboll efter gräset. En anfallare som sägs vara bra på huvudet (Kevin Davies är BRA på huvudet), och som är helt oduglig med bollen.

Ett mittfält med kreativitet i överflöd. Modric, Kranjcar, Huddlestone, Bentley, Lennon. Spelare som vill ha bollen vid fötterna, inte vrida sönder nacken efter eviga långbollar på en anfallare som vinner en av fem nickdueller!

Jag överdriver förmodligen, men varför ska vi spela på det sätt vi gör med ett sådant spelskickligt mittfält. I så fall kan vi ju lika gärna spela med fyra Michael Brown på mitten!

Och märkligaste av allt är ju varför Crouch får spela hela matchen ut när Roman och Eidur finns på bänken???

“The great fallacy is that the game is first and last about winning. It’s nothing of the kind. The game is about glory. It’s about doing things in style, with a flourish, about going out beating the other lot, not waiting for them to die of boredom.”


Låter det bekant?

Inte i Harry Redknapps öron i alla fall.

Jag vill ha mitt Spurs tillbaka...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar